söndag 5 april 2015

Avstickare: Warszawa - mosaik

Modernismen härskade i Warszawa från sent 50-tal – då socialrealismens stilideal övergetts – till en bit in på 80-talet, med utbyggnad av jättelika bostadsområden som Ursynów. Arkitekturen var enkel och stram, materialet betong som snart svartnade och vittrade. Men här och var fanns det färgklickar, ofta i form av mosaiker – som här på ul. Zgoda 6. Huset är nog från 60-talet men mosaiken är från 1980 (Ewa Kulesza).

Detaljer och utsmyckningar på hus från den här tiden lever farligt idag. Många av husen har fått tilläggsisolering i form av plattor, som klistrats på den ursprungliga fasaden. Då har förmodligen många utsmyckningar gått förlorade. Zgoda-gatan går genom kvarteren bakom Marszałkowska-gatan, alldeles i närheten av Kulturpalatset. Här byggdes under 60-talet ett komplex av höga bostadshus och en lägre länga med affärslokaler ut mot Marszałkowska - Ściana Wschodnia (Östra väggen). Nu har de höga husen klätts in med plåt och de lägre - som moderniserats på ett inte särskilt finkänsligt sätt - rymmer nu den vanliga uppsättningen mode-, elektronik- och inredningsbutiker. Kvarteren bakom är ett gytter av gammal bebyggelse: nybyggen, ödetomter som håller på att bebyggas och trasig asfalt. Här hittar man också Filharmonins stora konsertsal i nyklassisistisk stil och det är inte särskilt långt till Nowy Świat en bit österut. Mängder av mer eller mindre skumma barer, som den mexikanska dygnetruntöppna tequilasylta vars skräpiga utedäck delvis byggts för hästmosaiken, verkar ha växt upp som svampar här från 90-talet och framåt. När jag röjer undan några ruttna rottingmöbler för att komma intill mosaiken – det är på förmiddan - kommer det ut en kille i sombrero och broderad väst och undrar vad jag sysslar med. Han pratar polska och jag svenska, men till slut är vi, tror jag, överens om att mosaiken är fin och egentligen förtjänar ett bättre öde än så här. Men byggboden som skymmer större delen av mosaiken vill sombreromannen inte kännas vid, den kanske tillhör byggarbetsplatsen på tomten intill där det håller på att växa upp en ny byggnad, gissningsvis blir den hög med en speglande glasfasad.

Tidigare kan det ha varit ett hotell på Zgoda 6 och säkert är det därför bottenplanets gavel fått en så fin utsmyckning.

Här fanns innan en liten dagligvaruaffär, en sklep. Liksom husen de låg i är de inte precis på modet idag och de flesta har bommats igen. Kanske oundvikligt, oftast hade de där kvartersnära butikerna dåligt sortiment och tiden har nu definitivt sprungit ifrån dem. Men när jag går här och letar artefakter bland snofsiga nya affärer och mängder av kaffekedjeställen möter jag ibland en gammal man, som med möda förflyttar sig längs gågatans numera jämna plattläggning, släpande på en matkasse. Han kanske bor här i närheten och saknar sin när-sklep. Den här, på Zlota-gatan 3, hette Herbapol och är definitivt död. Genom fönstergallren skymtar jag en mosaik över hela innerväggen. Kommer den som snart ska göra om lokalen till ännu en bar eller kaffeställe att bry sig om den? Troligen inte. Kvartersbutikerna hade ibland fina väggdekorationer. Jag letar efter den på Chmielna 27/31, men efter att ha förirrat mig in genom en järngrind till en bakgård får jag förklarat för mig av en ganska fåordig vakt att den adressen inte finns mer. Och jag hittar den verkligen inte. På gathörnet står det en ganska ny cementkub som innehåller ett café och ett gym, kanske var det här sklepen fanns. Eller så var den i lokalen där det nu finns ett kedjeapotek.

Marszałkowska126/134 verkar också ha gått upp i rök med mosaik och allt, men nr. 138, vid korsningen med Świętokrzyska, finns kvar. Dock är Kino Bajka ett minne blott, även om den lilla baren intill fortfarande heter Bar Bajka. Numera håller Teatr Kwadrat till i den före detta biografen. Foajén är en excess i röd plysch och sammet från topp till tå, repertoaren oklar. Vakten är vänlig, men känner först inte till några mosaiker. Men sen går det upp ett ljus och han lyfter på ett sammetsdraperi som täcker en pelare – och då avslöjar sig ett abstrakt mönster i skarpa färger därunder. Foajén har många pelare, det måste ha varit en färgexplosion i Warazawas 60-tal när det begav sig. Säkert finns det mer att upptäcka bakom all sammet som täcker väggarna, men här går gränsen för vad vakten finner görligt.

En annan nerlagd biograf, Kino Relax längs gågatan mellan de nya köpladorna mot Marszałkowska och de inplåtade höghusen. Huset står än så länge kvar, men det kan nog vara en tidsfråga innan det får ge plats åt något modernare.

Den mycket lilla bakfickan Bar/Café Relax är i funktion och verkar ha något av en kultstatus bland vissa yngre vivörer.

I den del som vetter mot en smal bakgata finns en indie-skivaffär i gatuplanet. Hela nedre delen av fasaden är täckt av snäckskalsliknande mosaikbitar, som måste ha fått hela Kino Relax att skimra som pärlemor. I den övre delen av fasaden kan man knappt skönja cirklar av porslin i betongen. Såhär nergånget och grått var det mesta i Warszawa ut när kommunismen föll, så Kino Relax är på ett sätt ett monument över en tid som flytt.

Kino Relax.

Nationalbanken, vars fasad mot Plac Powstańców Warszawy (Warszawa-upprorets torg) numera är en svart skärm, är moderniserad invändigt. En äldre man i vaktstyrkan innanför entrén känner mycket väl till att här finns mosaik. Han pekar upp mot entresolvåningen och signalerar till vakten där att det är OK att jag kommer upp i trappen för att ta några bilder. Den är mosaiken, återigen ett verk av Ewa Kulesza (1978) är välbevarad och har ett närmast transcendentalt ljus över sig. När jag går ner igen ler vakten milt, som i hemligt samförstånd – ett mosaikälskarens samförstånd i en era då konceptualiserade kaffebarer och varuhuskedjor tapetserar staden med sina standardiserade interiörer.
Ewa Kulesza, 1978.



Ściana Wschodnia i sin glans dagar, den hektiska korsningen Marszałkowska/Jerozolimskie. Den runda byggnaden - som sprängdes i en våldsam gasexplosion i slutet av 70-talet och som sedan återuppgyggdes - är Rotundan. Warszawas motsvarighet till Svampen på Stureplan. Källa: http://www.urbanity.pl/
Källa: Pawel Giorgón, Mozaika Warszawskie (2014)
Stort tack till Michau, förträfflig och kunnig Warszawa-guide, för faktagranskning och rättelser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar