Läderfabriken

Ett fynd bland reahögarna i Malmö Konsthalls boklåda: en skrift om Ateljéföreningen Läderfabriken. Föreningen fanns i Läderfabriken Skandias gamla tegelbyggnader under åren 1987-1989. Fabriken låg i kvarteret Smedjan, ut mot Industrigatan. Den brann ner till grunden någon gång på nittiotalet, efter att brandkåren en period haft det som övningsställe. Innan konstnärerna kom dit var det tandborstfabrik - Malmöföretaget TePe - och mycket annat. Läderfabrik var det egentligen bara något decennium efter att fabriken byggdes kring första världskrigets slut.

Så här skriver konstnärerna Åsa Maria Bengtsson och Peter Dacke i sitt förord:

"Från ateljéfönstren kan man ana ett helt sekel. En nedlagd kemikaliefabrik, en tvålfabrik och konsulatet. Tusentals kvadratmeter stora lokaler i kommunens ägo, så förfallna att de aldrig mer kommer att kunna användas. Om man i fantasin stänger av trafiken är det precis som på landet, man blir ett med det bortglömda på andra sidan gatan. /.../

Våren 1987 började vi planera för ett ateljéhus. I juli månad samma år skrevs kontrakt med hyresvärden LE Lundberg. Två våningar, tvåtusen kvadratmeter. Fyra ateljéer fanns redan i den gamla disponentvillan intill Läderfabriken och några av oss kände till tandborstfabrikens förestående flyttning.

Behovet av ateljéer har varit ett akut problem i Malmö under många år. Trötta på kulturpolitikernas uppenbara handlingsförlamning tog vi saken i egna händer. Våra intentioner var större än att upprätta en förvaringsplats för konstnärer. Vi ville skapa ett forum där både konstnärer och publik kunde mötas för att verkliggöra den omedelbara diskussion som konsten behöver. Vi byggde om en lagerlokal på 185 kvadratmeter till galleri och iordningställde ateljéer.

Nu så här två år efter starten kan vi resumera: Läderfabriken har haft uppemot 10 000 besökare. Galleriet har presenterat utställningar av konstnärer från Norge, Danmark, Storbritannien, Ungern och Sverige."

Utställningsrummet

Man anar ett stort engagemang och en pionjäranda hos föreningens medlemmar, men också en ambition att göra Läderfabriken till ett dynamiskt centrum i Malmös konstliv. Men det slutar inte lyckligt. Myndigheternas krav på ombyggnationer och installationer för att möta alla säkerhetskrav blir en prövning. Kommunens och fastighetsägarens ovilja att förhandla fram en hållbar lösning för föreningens verksamhet i fabrikslokalerna en annan - Malmö kommuns ovilja att ge ut ateljébidrag tycks ha varit en av de avgörande faktorerna. Till slut sa LE Lundberg upp ateljéföreningen och konstnärerna fick flytta ut.

Förordet andas ilska och bitterhet över att det inte gick att säkerställa en fortlevnad för ateljéföreningen, men också en förhoppning att verksamheten i Läderfabriken skulle ha inspirerat till liknande initiativ. Och strax efter föreningens upplösning uppstod en ny ateljéförening, ADDO, i grannkvarteret Spiralen. Den finns kvar och är en vital del av Malmös konstscen. Senast har ett antal av konstnärerna deltagit i Malmö Nordic, liksom kollegorna i Cirkulationscentralen strax bredvid den nu försvunna tvålfabriken i kvarteret Brännaren. Även i andra hörnet av kvarteret Smedjan - i före detta Förlagshusets byggnad - finns ateljéer.

Drygt hundra konstnärer har idag sina ateljéer i kvarteren runtikring där Läderfabriken Öresund en gång stod. Frågan är förstås vad som kommer att hända om området börjar sin planerade klättring mot attraktivt bostadsområde med högre hyror.

Men kanske uteblir den klättringen...? Många tecken tyder på att Norra Sorgenfri-processen går lika trögt som vanligt. Mer om detta i kommande inlägg.