söndag 18 oktober 2015

Planprocessen och de nya urbana gemenskaperna. Nytt detaljplaneförslag för Lindängen centrum!


Bilderna ovan är tagna en kylig kväll i början av maj 2015. Föräldranätverket Gatukraft Lindängen målar SJ-pallar som sedan ska användas under den gatufest nätverket planerar för i slutet av månaden. Samtidigt passar gruppen föräldrar och barn på att kärleksbomba en nergången och otrygg passage mellan byggnaderna i Lindängen centrum. Betongmuren som syns i den övre bildens högra kant förbereds för att sedan målas med Banks-inspirerade klichéer, som en del i bildundervisningen på Lindängenskolan.

Samma kväll planterar Rädda Barnens frivilligledare och en stor grupp barn växter i den bortglömda jordremsan framför entrén till Framtidens hus, där man brukar samlas inför sina olika aktiviteter. Växterna har kommit hit från olika håll, skänkta av tjänstemän som arbetar i Framtidens hus och boende i området. Den gryende rabatten kommer sedan att växa till sig, med många nytillskott, under sommaren. Till slut sponsrar också centrets ägare, det vill säga hyresvärden och ägaren till marken vi arbetar på, med lite pengar för inköp av rosor och andra perenner. Kanske som en följd av att Stadsområde Söders Områdesprogram Lindängen - i samarbete med Gatukontoret - installerat robusta granitbänkar av överblivna kantblock som kombinerade sittplatser och trafikhinder, för att hindra fyrhjuliga fordon från att köra in på det privatägda centrumtorget.

Allt detta möjliggörs av små men betydelsefulla ekonomiska bidrag från Malmö stad. Gatukraft har fått en summa från stadshusets avdelning för trygghet och säkerhet, för att med olika insatser främja trygghet och trivsel i Lindängen. Områdesprogrammet samarbetar med Stadsbyggnadskontorets projekt Levande Malmö, vilket syftar till att på olika sätt byta mentala och fysiska barriärer i enlighet med Malmökommissionens slutsatser och rekommendationer.

De målade SJ-pallarna blir en central del i det offentliga vardagsrum Gatukraft gör om Lindängsplan till för en dag, under gatufesten i slutet av maj 2015. Festen är resultatet av en lång planeringsprocess där Gatukraft knutit till sig en rad samskapande aktörer: Stadsområdesförvaltning Söder genom Områdesprogrammet och Allaktivitetshuset, Rädda Barnen, VASyd, Återskapa, fastighetsägarna Trianon och Willhem, kulturförvaltningen genom Konsthallen och förskoleförvaltningen genom områdets förskolor.

Lindängestigen är en öst-västlig axel genom Lindängen centrum. Under gatufesten blir gång- och cykelvägen till ett färggrant stråk med konsthallens gatuworkshop och förskolornas handavtrycksinstallation på tegelväggarna. VASyd anordnar kast med liten soppåse i det vita tältet - och kommer kort efter gatufesten att återkomma till Områdesprogrammet med det glädjande beskedet att man beslutat att starta sin första bemannade kvartersnära återbrukscentral, ReTuren, i Lindängen.

Resultat av Levande Malmö-projektet: Områdesprogrammet får genom samarbete med Gatukontoret ett antal uttjänta parkbänkar som skulle slängas. Bänkarna renoveras av Områdesprogrammet tillsammans med boende i området. En eftermiddag i juli ställs bänkarna på Lindängsplan och målas av barn som kommer förbi. Efter detta står bänkarna kvar på torget och börjar flytta runt i centret med hjälp av dem som använder platsen. I skrivande stund finns tre bänkar på varierande platser, medan en gått sönder och ytterligare en förvaras inlåst och tas fram vid speciella tillfällen. Bänkarna - och de tidigare nämnda granitbänkarna varav två också installerats på stadens mark invid Lindängestigen - används flitigt, inte minst av flickor och kvinnor. I en ofta extremt manligt präglad miljö, som känns otrygg eller i alla fall obekväm för många att vistas i, är det ett intressant resultat av ett tillfälligt experiment med det offentliga rummet. En återstående bänk har adopterats av den kommande återbrukscentralen ReTuren, vilken invigs i mötesplats Lindgårdens lokaler i november. Bänken kommer under höstlovet att dekoreras med framtidsbilder av barn i området. 

Lägg ut en fuskgräsmatta och några kuddar på asfalten och vips blir det - självklart - spontant kuddkrig.

Passagearbeten: entrén till Framtiden hus är anonym och tråkig men platsen framför den har med enkla medel blivit mer inbjudande.
Nivåskifte:
Den 15:e oktober antog stadsbyggnadsnämnden förslag på ny detaljplan för Lindängen centrum (Dp 5404). Planen går ut på samråd under perioden 2 november - 31 december. Den är resultatet av en flerårig samverkansprocess, där Fosie Stadsdel och numera Stadsområdesförvaltning Söder varit drivande och där stadens tekniska förvaltningar, stadsbyggnadskontoret, fastighetskontoret, grund- och förskoleförvaltningarna och områdets fastighetsägare ingått en gemensam avsiktsförklaring att driva processen mot ett genomförande. Till grund för processen ligger många års plan- och dialogarbete.

Detaljplaneförslaget möjliggör nybyggnation - bland annat av ett nytt bibliotek/kulturhus och bostäder i centrum - och en välbehövlig ny version av Högaholmsskolan. Men fokus i detaljplanearbetet ligger på att skapa en tryggare och mer attraktiv miljö som ska locka än fler människor idag att besöka centret och dess utbud av handel och service. Stadsbyggnadskontoret har haft ett nära samarbete med lokala aktörer och övriga förvaltningar i framtagandet av såväl tekniska lösningar som värdeprogram. Mycket av det konkreta arbetet har skett på plats med bas på Framtidens hus.

Samtidigt är planen just en plan, spännande i sina olika delar men också abstrakt och öppen för tolkningar. Den innebär också, om den genomförs i alla delar, en radikal förändring. De flesta - boende, tjänstemän och näringsidkare - är överens om att en upprustning av det nergångna och på många sätt otrygga centret är nödvändig. Men det handlar också om en miljö som för många är uppskattad och hemvan och där det finns kvalitéer att bevara och vidareutveckla. Risken är förstås, som alltid, att de erfarenheter och sätt att använda platsen som boende och besökare har idag förringas eller negligeras - och i förlängningen att de inte längre har någon tillhörighet där när området börjar utvecklas.

I det senaste numret av tidskriften Arkitektur (6/2015) refererar chefredaktören Dan Hallemar i sin ledare till en ny bok av Catharina Thörn och Katarina Despotovic: Den urbana fronten. En dokumentation av makten över staden. Författarna har följt utvecklingen i Kvillebäcken, ett tidigare industriområde på Hisingen i Göteborg som nu ska bli ett nytt citynära bostadsområde. Av Hallemars text förstår man att författarna är mycket kritiska till hur de som varit verksamma i området behandlats och hur deras berättelser och verklighet tagits tillvara i utvecklingsprocessen - eller snarare inte. Han menar att de konfliktytor som blottas är giltiga för många urbana områden som står i begrepp att exploateras för att möta städers önskemål om nya, attraktiva lägen för bostäder och handel.

Lindängen har under minst tjugo år varit föremål för förstudier och dialogarbete om en fysisk förändring. Här är problemet inte en våldsam exploatering, utan snarare att inget alls hänt mer än att centret blivit mer nergånget. Det i sin tur har satt markanta spår i de boendes tillit till att det någonsin kommer att ske en förändring och genom åren har många boende, näringsidkare och samhällsaktörer dragit iväg, inte för att de blivit bortmotade utan på grund av vad de upplevt som en ständig negligering.

Kopplingar:
Nu, när en förändring i Lindängen centrum är om inte ett faktum så i alla fall närmre än någonsin, finns möjligheten för staden att göra något annorlunda än vad man tycks ha gjort i Kvillebäcken och på många andra ställen. Samrådet kommer förhoppningsvis - med draghjälp av uppstarten av ReTuren och fortsatta tillfälliga experiment i hur det offentliga rummet kan användas och skapas - att resultera i ett samtal mellan en rad aktörer och boende kring hur den fysiska miljön ska gestaltas. Planen lämnar ett utrymme för hur de offentliga platserna kan inredas på ett flexibelt sätt och tas i anspråk av olika grupper och tillfälliga installationer. I utformningen av det framtida Lindängen centrum finns stora chanser att koppla till och samarbeta med de medborgardrivna initiativ som redan finns i Lindängen och till de engagerade samhällsaktörer från olika sektorer som är verksamma här.

Vad talar för att chansen kommer att tas? Förutom att förutsättningarna redan finns på plats är det två saker, en trendspaning och en konkret lönsamhetskalkyl.

Nordic City Network, där Malmö ingår som en av ett drygt 15-tal städer och där vår stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson sitter som ordförande, ägnade sin senaste konferens åt nya urbana gemenskaper. Till grund för arbetet låg en inventering av en mängd sådana gemenskaper i medlemsstäderna. Ett av exemplen som lyftes fram från Malmö var Gatukraft Lindängen och deras trygghetsskapande arbete i sin närmiljö. Nätverket deltog också på konferensen, som hölls i Aarhus. Många av gemenskaperna utgår från en plats, till exempel sina kvarter, och arbetar på olika sätt för att förändra dem eller - i lika hög grad - synen på dem.

Att konferensen hölls i Aarhus var kongenialt. Här finns många exempel på hur platser upplåtits för grupper och enskilda att ta i anspråk för tillfälliga aktiviteter och verksamheter, såväl kommersiella som icke-kommersiella. Det var också tydligt att staden inte bara uppmuntrade detta utan också på olika sätt var en aktiv aktör och medskapare i processerna - även ibland finansieringsmässigt vilket ju ofta kan vara en förutsättning. Godsbanen. Institut for (X). Sager der samler

Gatukraft fann bland annat Institut for (X) och ett av boende målat kvarter i Stavanger mycket inspirerande. Vid flera tillfällen fälldes kommentarer från andra svenska deltagare i konferensen om att den här öppenheten för det tillfälliga, delvis självorganiserande och till synes anarkistiska, nog är typiskt dansk och att en liknande vilja att ta offentligheten i anspråk inte finns i Sverige. Det stämmer förstås inte. Däremot kan det i Danmark - och i många andra länder - finnas en starkare tradition av att ta makten i egna händer. Och framför allt en beredskap från maktens sida att överlåta en del av sagda makt till medborgarna, eller åtminstone underlätta för dem att utöva sitt aktiva medborgarskap.

Nästa Nordic City Network-arrangemang hölls i Malmö, en förkonferens till nästa års UNHabitat- konferens på temat Liveability. Även här handlade en stor del av exemplen och diskussionen om medborgarnas möjlighet att ta det offentliga rummet i anspråk, utforska dess möjligheter och påverka dess användande, som en viktig del i kapacitetsskapande och utövande av ett aktivt medborgarskap. Ett nyckelord här är co-creation, det vill säga att urbana gemenskaper och företrädare för det offentliga inte bara samarbetar utan faktiskt samskapar platser på lika villkor. Detta för att undvika att staden lämnar över ansvaret för viktiga samhällsfunktioner åt civilsamhället och också för att minska risken att starka grupperingar exkluderar andra. En slutsats från konferensens moderator Christer Larssons var att vi - Malmö stad - måste bli mycket bättre på att våga involvera medborgare för att de med sitt engagemang, sin kunskap och sina erfarenheter ska vara med och påverka det offentliga rummet och dess gestaltning.

Det var trenden. Den krassa ekonomiska kalkylen för oss tillbaka till Lindängen. Här bygger fastighetsägaren Trianon nya bostäder, det första som byggs i området på nära fyrtio år. I nämnda nummer av Arkitektur skriver Trianons vd Olof Andersson om projektet. I sitt lägenhetsbestånd på Vårsången har Trianon länge haft filosofin att anställa personal bland de boende, vilket bland annat lett till att skadegörelsen minskar. Samma princip gäller för nybygget: att i samarbete med Områdesprogrammet och Arbetsförmedlingen Bryggan, som finns lokalt i Framtidens hus, boende i området ska får arbete genom projektet.

Det handlar förstås om att få en värdeökning på sina fastigheter och investeringar, men Olof Andersson är mycket tydlig i vad som är framgångsfaktorer: "Arbetet har skett i samverkan med Malmö stad på olika nivåer: projektarbete, rekryteringar och markpriser. /.../ Men för att åstadkomma riktig förändring måste man också samverka med boende i området och deras organisationer och föreningar."

I experimenterandet och utprovandet finns förstås alltid risken för misslyckande och besvikelse. Men om det finns en grund av tillit och förtroende, mellan individer och organisationer, blir också toleransen och tåligheten för misslyckanden större. Tänk om samskapande och kapacitetsskapande, två komponenter i det som gör staden levbar, skulle få råda i det framtida Lindängen centrum och för människorna som befolkar det - visst hade det varit kul?

Hållpunkter under samrådstiden:
19/11 på eftermiddagen: dialogmöte på Lindgården med berörda förvaltningar
25/11 på eftermiddagen: invigning av återbrukscentralen ReTuren, Lindgården
11/12 på eftermiddagen: Jul på Lindängen

fredag 19 juni 2015

Glad Midsommar!




Lindängen centrum
. Tillfälliga installationer i passagen mellan Framtidens hus och centrumbyggnaderna på Ramadans första dag. Ett samarbete mellan Stadsområdesförvaltning Söder genom Framtidens hus och Stadsbyggnadskontorets projekt Levande Malmö, som syftar till att bryta fysiska och mentala barriärer i staden.
Prismor: Mina Sharifiyan.
Design: Sadiye Altundal.
Blommor courtesy gatukontoret/Lindängenparken.
Installation: Sadiye Altundal, Mina Sharifiyan, Marwa Faour, Jonas Magnusson, Norra Sorgenfri-redaktören.

söndag 31 maj 2015

Hur gör man ett stråk?

Fråga Gatukraft Lindängen.

Lindängsplan pimpad.
Lindängenstigen pimpad.
Konsthallens gatuworkshop.
Lindängenstigen dekorerad.
Rädda Barnens såpbubbleparty.
Utrangerade parkbänkar från Gatukontoret får ny användning.
Lång kö där i bakgrunden till VA Syds kast med liten skräppåse.
Fasad pimpad med hjälp av områdets förskolor.
Återskapas gatuworkshop.
Röda Korsets cykelskola är självklart på plats.
Lindängsplan dekorerad.
Återbrukskonsten.
Stadsbyggnadskontorets dialogarbete.
Kärleksfull avspärrning av Allaktivitetshusets/Willys/Lindängebibliotekets/Trianons grillzon.
Bibliotekets fasad pimpad.
Relaxavdelningen.
Instagram: #mittlindängen #gatukraftlindängen #levandemalmö

torsdag 9 april 2015

Polska väggar

Łódź
Łódź
Łódź
Łódź
Łódź
Praga
Praga
Praga
Praga
Praga
Praga
Praga
Praga
Warszawa Śródmieście
Warszawa Śródmieście
Warszawa Śródmieście

söndag 5 april 2015

Avstickare: Warszawa - mosaik

Modernismen härskade i Warszawa från sent 50-tal – då socialrealismens stilideal övergetts – till en bit in på 80-talet, med utbyggnad av jättelika bostadsområden som Ursynów. Arkitekturen var enkel och stram, materialet betong som snart svartnade och vittrade. Men här och var fanns det färgklickar, ofta i form av mosaiker – som här på ul. Zgoda 6. Huset är nog från 60-talet men mosaiken är från 1980 (Ewa Kulesza).

Detaljer och utsmyckningar på hus från den här tiden lever farligt idag. Många av husen har fått tilläggsisolering i form av plattor, som klistrats på den ursprungliga fasaden. Då har förmodligen många utsmyckningar gått förlorade. Zgoda-gatan går genom kvarteren bakom Marszałkowska-gatan, alldeles i närheten av Kulturpalatset. Här byggdes under 60-talet ett komplex av höga bostadshus och en lägre länga med affärslokaler ut mot Marszałkowska - Ściana Wschodnia (Östra väggen). Nu har de höga husen klätts in med plåt och de lägre - som moderniserats på ett inte särskilt finkänsligt sätt - rymmer nu den vanliga uppsättningen mode-, elektronik- och inredningsbutiker. Kvarteren bakom är ett gytter av gammal bebyggelse: nybyggen, ödetomter som håller på att bebyggas och trasig asfalt. Här hittar man också Filharmonins stora konsertsal i nyklassisistisk stil och det är inte särskilt långt till Nowy Świat en bit österut. Mängder av mer eller mindre skumma barer, som den mexikanska dygnetruntöppna tequilasylta vars skräpiga utedäck delvis byggts för hästmosaiken, verkar ha växt upp som svampar här från 90-talet och framåt. När jag röjer undan några ruttna rottingmöbler för att komma intill mosaiken – det är på förmiddan - kommer det ut en kille i sombrero och broderad väst och undrar vad jag sysslar med. Han pratar polska och jag svenska, men till slut är vi, tror jag, överens om att mosaiken är fin och egentligen förtjänar ett bättre öde än så här. Men byggboden som skymmer större delen av mosaiken vill sombreromannen inte kännas vid, den kanske tillhör byggarbetsplatsen på tomten intill där det håller på att växa upp en ny byggnad, gissningsvis blir den hög med en speglande glasfasad.

Tidigare kan det ha varit ett hotell på Zgoda 6 och säkert är det därför bottenplanets gavel fått en så fin utsmyckning.

Här fanns innan en liten dagligvaruaffär, en sklep. Liksom husen de låg i är de inte precis på modet idag och de flesta har bommats igen. Kanske oundvikligt, oftast hade de där kvartersnära butikerna dåligt sortiment och tiden har nu definitivt sprungit ifrån dem. Men när jag går här och letar artefakter bland snofsiga nya affärer och mängder av kaffekedjeställen möter jag ibland en gammal man, som med möda förflyttar sig längs gågatans numera jämna plattläggning, släpande på en matkasse. Han kanske bor här i närheten och saknar sin när-sklep. Den här, på Zlota-gatan 3, hette Herbapol och är definitivt död. Genom fönstergallren skymtar jag en mosaik över hela innerväggen. Kommer den som snart ska göra om lokalen till ännu en bar eller kaffeställe att bry sig om den? Troligen inte. Kvartersbutikerna hade ibland fina väggdekorationer. Jag letar efter den på Chmielna 27/31, men efter att ha förirrat mig in genom en järngrind till en bakgård får jag förklarat för mig av en ganska fåordig vakt att den adressen inte finns mer. Och jag hittar den verkligen inte. På gathörnet står det en ganska ny cementkub som innehåller ett café och ett gym, kanske var det här sklepen fanns. Eller så var den i lokalen där det nu finns ett kedjeapotek.

Marszałkowska126/134 verkar också ha gått upp i rök med mosaik och allt, men nr. 138, vid korsningen med Świętokrzyska, finns kvar. Dock är Kino Bajka ett minne blott, även om den lilla baren intill fortfarande heter Bar Bajka. Numera håller Teatr Kwadrat till i den före detta biografen. Foajén är en excess i röd plysch och sammet från topp till tå, repertoaren oklar. Vakten är vänlig, men känner först inte till några mosaiker. Men sen går det upp ett ljus och han lyfter på ett sammetsdraperi som täcker en pelare – och då avslöjar sig ett abstrakt mönster i skarpa färger därunder. Foajén har många pelare, det måste ha varit en färgexplosion i Warazawas 60-tal när det begav sig. Säkert finns det mer att upptäcka bakom all sammet som täcker väggarna, men här går gränsen för vad vakten finner görligt.

En annan nerlagd biograf, Kino Relax längs gågatan mellan de nya köpladorna mot Marszałkowska och de inplåtade höghusen. Huset står än så länge kvar, men det kan nog vara en tidsfråga innan det får ge plats åt något modernare.

Den mycket lilla bakfickan Bar/Café Relax är i funktion och verkar ha något av en kultstatus bland vissa yngre vivörer.

I den del som vetter mot en smal bakgata finns en indie-skivaffär i gatuplanet. Hela nedre delen av fasaden är täckt av snäckskalsliknande mosaikbitar, som måste ha fått hela Kino Relax att skimra som pärlemor. I den övre delen av fasaden kan man knappt skönja cirklar av porslin i betongen. Såhär nergånget och grått var det mesta i Warszawa ut när kommunismen föll, så Kino Relax är på ett sätt ett monument över en tid som flytt.

Kino Relax.

Nationalbanken, vars fasad mot Plac Powstańców Warszawy (Warszawa-upprorets torg) numera är en svart skärm, är moderniserad invändigt. En äldre man i vaktstyrkan innanför entrén känner mycket väl till att här finns mosaik. Han pekar upp mot entresolvåningen och signalerar till vakten där att det är OK att jag kommer upp i trappen för att ta några bilder. Den är mosaiken, återigen ett verk av Ewa Kulesza (1978) är välbevarad och har ett närmast transcendentalt ljus över sig. När jag går ner igen ler vakten milt, som i hemligt samförstånd – ett mosaikälskarens samförstånd i en era då konceptualiserade kaffebarer och varuhuskedjor tapetserar staden med sina standardiserade interiörer.
Ewa Kulesza, 1978.



Ściana Wschodnia i sin glans dagar, den hektiska korsningen Marszałkowska/Jerozolimskie. Den runda byggnaden - som sprängdes i en våldsam gasexplosion i slutet av 70-talet och som sedan återuppgyggdes - är Rotundan. Warszawas motsvarighet till Svampen på Stureplan. Källa: http://www.urbanity.pl/
Källa: Pawel Giorgón, Mozaika Warszawskie (2014)
Stort tack till Michau, förträfflig och kunnig Warszawa-guide, för faktagranskning och rättelser.